Flytt, kattvakt, avelsplaner

Det är ganska dött i bloggen nu. Jag vet det. Men vi har helt enkelt haft så fullt upp med annat att bloggen hamnat lite i skymundan. De senaste veckorna har vi mest ägnat oss åt att packa upp, då vi numera inte längre bor i en lägenhet i Vallentuna, utan i ett radhus i Upplands Väsby! Det känns så underbart att äntligen ha flyttat och vi trivs jättebra allihop. Det andra som tar mycket kraft är min graviditet som nu börjar närma sig sitt slut (beräknad födsel är 19 maj +/- två veckor). Det blir inte många hundpromenader för mig nu, utan Michael får verkligen dra sitt strå till stacken.

Den senaste veckan har vi haft en liten ”inneboende” här i huset också. Det är pappas och Petras katt Kiddo, som vi passat när de varit i Malmö. Vi trodde faktiskt att hon och Sushi skulle komma bra överens, men det har inte alls gått som vi hoppades! Fräs, morr och tjut hör till vardagen numera, och det känns inte alls harmoniskt. :( Sushi är nyfiken, men Kiddo blir fly förbannad så fort hon kommer i närheten av henne, så något positivt utbyte har inte varit möjligt. Detta har vi delvis gjort som ett test, för att se om vi skulle kunna ta hand om Kiddo i sommar när min pappas familj är borta i flera månader. Men nej, de får lösa det på något annat sätt, för det här är INTE kul. Förhoppningvis får Kiddo åka hem ikväll, så att det blir lite lugnt här igen.

photo 4

Det sista jag tänkte nämna är att jag börjat smida planer för en ny kattkull. Tyvärr är väl inte Michael helt med på tåget ännu, då han tycker att vi ska vänta lite, men vi får se hur det utvecklar sig. Just nu letar jag efter en lämplig hane att para Sushi med, och när det är avklarat kan det nog bli lite lättare att övertala Michael. :)

photo 1

Annonser

Bran/Charlie söker nytt hem!

Tyvärr har Charlies (SE*Sjöblommans Bran) familj blivit tvungna att omplacera honom, så nu letar vi efter ett annat bra hem där han kan få massor av kärlek och uppmärksamhet! Charlie är idag strax över 6 månader, nyligen kastrerad och finns i Järfälla. Han är van vid barn och har också en kattkompis som han går bra ihop med. Han är en typisk ragdoll – kelig och vill vara med överallt. Mer information kan givetvis fås av ägarna. Om du är intresserad, maila mig på alexandra.vattenlilja@gmail.com, så kan jag förmedla kontakt med Charlies nuvarande ägare.

Charlie 12 veckor gammal:

img_6401

Och här är en mer nytagen bild på Charlie (till vänster) tillsammans med kompisen Guinness. (Bilden är lånad av ägarna.)

IMG_2613

Storpudeltätt på Täbys februaripromenad!

Idag pallrade jag mig ur sängen, satte på höftbältet för att lindra foglossningshelvetet och tog med mig Duva ut på äventyr. Tre bussar senare befann vi oss vid Rösjön för att gå på pudelpromenad! Jag insåg snabbt att det var ett rejält gäng som samlats idag (vilket inte var så förvånande egentligen, med tanke på det underbara vädret), och det som var extra roligt var att en ovanligt stor andel av hundarna faktiskt var storpudlar! Jag tror det var 10-12 stycken faktiskt. Duva tyckte att det var superkul – äntligen någon i ens egen storlek som man kunde leka med – och särskilt sju-månaders-valparna var väldigt lattjo att skutta runt i snön med. :) Nu är vi helt utslagna här hemma och det känns väldigt skönt!

Projekt “Sociala Duvan” inlett

Duva är en underbar och välfungerande hund på nästan alla sätt. Men det finns alltid “room for improvement”, eller hur? Både för hundarna och oss… Ett problem som funnits hos Duva ganska länge är att hon är osäker med folk hon inte känner. Jag har suttit och letat här i bloggen för att hitta när de här problemen började visa sig, men jag inser att jag varit ganska tyst om detta. Hur som helst har hon sedan hon var ganska liten varit helt annorlunda jämfört med mina tidigare hundar som överlyckligt kastat sig över varenda människa som så mycket som tittat på dem. Och detta i sig är inget problem – jag tycker det är jätteskönt att ha en hund som inte gör det! Däremot visar Duva tydligt obehag när okända försöker ta kontakt med henne, klappa henne uppe på huvudet etc. Detta ska vi nu äntligen ta tag i!

Med hjälp av de trevliga människorna på Hundens Hus har jag kommit i kontakt med Agneta som läser till hundpsykolog på Hundens Hus. Hon ska nu hjälpa mig att lägga upp en träningsplan för att hjälpa Duva bli av med sin oro. Vi har träffats för ett första möte då vi bara pratade, och nästa steg är att hon ska göra en plan och ett schema som jag ska följa. Fram till dess att detta är klart har jag fått ordern att Duva inte får hälsa på några främlingar alls! Skönt! ;) Det ska bli väldigt roligt och spännande att en gång för alla ta tag i det här på ett metodiskt och genomtänkt sätt. Jag tror det kan bli jättebra!


PS: Jag hittar inte en enda av mina klickers!?

Nyklippt Nynna!

Efter några månaders letande efter någon som vill köpa Nynna har hon ännu inte flyttat. När jag la ut annonsen tänkte jag att den nya ägaren kanske vill bestämma själv hur hon ska vara klippt, så jag lät helt enkelt pälsen växa och frodas. Men hon är som sagt fortfarande kvar här och pälssituationen började bli ohållbar! Hon såg ju för sjutton ingenting! Så idag tog jag tag i det hela och tog fram saxen… Detta är första gången jag klippt en kanin i ansiktet, och eftersom man måste akta sig för morrhåren var det INTE en lätt uppgift. Resultat blev inte sådär värst bra, men nu tar vi vila en dag eller två, och ger oss på’t igen sen och ser om det går att förbättra frisyren något. Här finns före- och efterbilder på kaninskrället (och ett par på katten slank med också):

Och såhär gjorde hon när allt var klart och hon äntligen fick komma ner från trimbordet:

Veterinärbesök nummer..?

Nu har det varit dött här på bloggen alldeles för länge. Nytt år, nya tag med bloggen! Det finns inte så värst mycket positivt att skriva om just nu dock. Inga kattungar att skryta om, och inga bedrifter på hundfronten heller direkt. Men i torsdags var vi tillbaka hos veterinären med Duva igen och för att jag som vanligt vill kunna gå tillbaka senare och kolla, skriver jag här vad som sas och gjordes.

För några veckor sedan fick Duva medicin för sina ögon. De blev bättre, är inte röda eller infekterade längre, men jag tycker nog att de rinner litegrann fortfarande. I torsdags när vi träffade veterinär Jerker sa han att detta lika gärna kan bero på vädret. För ögonen ser som sagt fina ut. Med andra ord gör vi inget mer med ögonen nu utan försöker åtgärda de andra saker som inte riktigt är som de ska. Själv kom jag på att det mycket väl kan bli bättre med ögonen när pälsen på huvuvdet blir så pass lång att vi kan sätta tofs på henne igen.

Innan ögonen började krångla, var det Duvas högra öra som inte mådde så bra. Hon har alltid varit lite av ett ”öronbarn” (dock bara på den högra sidan), men så illa som det varit den här vintern har det inte varit förut. Nu kände jag tillslut att det inte gick att hantera längre på egen hand, så Jerker fick titta. Han tog ett prov och kollade i mikroskop. Det första han sa när han kom tillbaka in till oss var ”jag förstår att hon har ont”. Tydligen är det en rejäl infektion/inflammation (att jag aldrig kommer ihåg exakt vad han säger!) i örat. Dock var det inte så mycket bakterier som man skulle förvänta sig, men det trodde han kunde bero på just att jag tvättat öronen så flitigt på henne. Bakterierna har tvättats bort, men infektionen/inflammationen har bara eskalerat ”under ytan” så att säga. Nu blir det örondroppar (Surolan vet.) två gånger om dagen i två veckor, och lika ofta ska örat rengöras med Otodine, som visst ska vara supereffektivt. Fingers crossed.

Men nu är det ju faktiskt så att detta inte är två isolerade ”åkommor” Duva fått. Hon har varit dålig många gånger under sitt korta liv. Det var värst första året, med ett flertal urinvägsinfektioner, kennelhosta (trots vaccin), tonsillit, och ögonproblem även då, samt magproblemen som kommit och gått. Eftersom vi nästan alltid gått till Jerker har han väldigt bra koll på Duvas historia och han tog upp det i torsdags. Något står inte helt rätt till här; Duvas immunförsvar är inte vad det borde vara. Just det som jag tänkt på innan togs nu upp – allergi. Duvas sjukdomshistoria sammantagen får Jerker att tro att det mycket väl kan vara en foderallergi som ligger bakom det dåliga immunförsvaret. Och på sätt och vis skulle det vara skönt att komma fram till att det faktiskt är så, eftersom man då kan göra något åt det och förebygga framtida problem. Nu ska vi därför köra igenom hela foderallergiproceduren med Duva, som jag tidigare gjort med Zoë. Det vill säga: BARA Royal Canin Hypoallergenic (hejdå tuggbenen) under åtta veckors tid. Sedan två veckor då hon får äta ”vad hon vill”. Förhoppningsvis blir hon bättre under de två första månaderna, och tydligt sämre under de efterkommande veckorna (hur hemskt det nu än låter). Därifrån kan man isåfall sen testa olika proteinkällor för att se exakt vad hon tål och inte.

Nu är det alltså bara att vänta och se… Jippi.

Godismonstret Duva…

Igår eftermiddag när vi kom hem från julhandling i Täby, möttes vi i dörren av en väldigt hyper hund. Dessutom var hennes framtassar alldeles blöta och bruna, och när vi kom längre in i lägenheten märkte vi att det luktade underligt sött. Vi gick igenom rum efter rum, men hittade inget som hon kunde ha haft sönder eller lekt med, tills vi kom till sovrummet… Där var det desto värre. Vi insåg snabbt att hon lyckats krångla ut en påse med närmare 1 kg godis ur min nattduksbordslåda. Hon har sedan ätit praktiskt taget ALLT godis, inklusive godispapper. Vartefter hon kräkts upp godiset på sex olika ställen, fyra i vår säng. Det var inte en trevlig syn kan jag säga!

Det första jag tänkte var förstås ”chokladförgiftning”, eftersom jag varit med om det tidigare med Geisha. Men vi kom rätt snabbt fram till att det inte var så mycket choklad i påsen, och den som fanns var ljus choklad. Eftersom hon dessutom kräkts upp mängder med godis avvaktade vi med att åka till veterinären. Under kvällen var Duva orolig från och till. Ett tag när hon satt och flämtade var vi på väg att åka till djursjukhuset, men sen lugnade hon ner sig och kunde sova lugnt. Under natten har jag vaknat titt som tätt av att hon promenerat runt i lägenheten. Jag tror att hon hade ont i magen och inte fick ro att ligga ner.

På morgonen förväntade jag mig att hitta diarré lite varstans, men det hade faktiskt inte hänt några olyckor alls. Däremot hade hon druckit jättemycket under natten och hade BRÅTTOM ut för att få kissa. Ännu har hon inte gjort något mer än så, men vi hoppas att magen kommer igång igen snart. Hon verkar i alla fall inte det minsta besvärad nu utan är pigg och glad som vanligt, och det är ju skönt. Men jag lär ju inte lämna någon mat ”framme” igen på ett bra tag, det är ett som är säkert…

Ögon- och magstrul

I förrgår var Duva hos ”vår” veterinär Jerker på Vallentuna djurklinik. Det här inlägget är nog inte så intressant för de flesta, men för mig är det jättebra att ha och kunna gå tillbaka till senare eftersom jag lätt glömmer bort detaljerna. Här är bakgrunden till besöket:

Sen ett par veckor tillbaka har Duva haft rinniga ögon. Jag prövade först med ZilkEye som funkade bra förra gången hon hade liknande symptom (då rekommenderat av veterinär), men den här gången kom vi till slut fram till att det inte gav några vidare resultat så det var lika bra att kolla upp problemet lite närmare.

Hon har också haft en strulig mage med symptomet att hon blir väldigt hård i magen och därför får ont när hon ska göra ifrån sig. Detta problem har vi haft i omgångar förut, men då blev allt bra när vi slutade med torrfoder och gav enbart färskfoder. Den här gången startade problemen igen trots att hon ätit färskfoder i flera månader utan någon ändring av kosten. Jag var lite orolig att det kunde vara någon typ av foderallergi (välkända för att vara svårdiagnosticerade), så jag fasade för att det skulle bli dyrt och krångligt att komma fram till någon lösning.

Vi börjar med ögonen. Veterinären droppade grön färg i Duvas ögon för att se om det fanns några skador på dem. Nix. Bra! Sen tog han ett prov (från det högra ögat som är värst) som han kikade på i mikroskop, och där fick vi napp! Det visade sig att hon har en bakterieinfektion i ögonen. Dessutom har det nedre ögonlocket på högra ögat blivit svullet, vilket också bidrar till irritationen. Eftersom Duva hade lite strul med ena örat precis innan ögonen började krångla, kan det mycket väl ha kommit dårifrån, när hon t.ex. gått och gnidit sidan av huvudet mot sängkanten och så. Nu är det ögondroppar i tio dagars tid som gäller. Isopto-Maxidex, mot inflammation, ska hon få två gånger om dagen och Chloromycetin, mot infektion, fem gånger om dagen. Vilken tur att jag är hemma på dagarna med Duva, och att hon inte går på dagis eller så!

När vi gick över till att prata om magen var Jerker inte alls så negativ som jag hade oroat mig för. Han sa att det generellt är ett mindre problem med en hund som är hård i magen, än en hund som lätt blir lös i magen, och att Duvas problem förmodligen beror på att hennes kropp helt enkelt är ”för bra” på att ta upp näringen i maten. Hon dricker inte heller tillräckligt mycket, vilket jag inte alls tänkt på tidigare. En hund i hennes storlek (exakt 20 kg vid vägningen hos veterinären) ska tydligen dricka runt 1-1,5 liter vatten om dagen. Duva dricker definitivt inte så mycket! Att det blivit bättre när vi bytt till färskfoder har helt enkelt varit för att hon då fått i sig mer vätska (eftersom färskfoder innehåller mycket mer vätska än torrofoder). Men när kroppen ställt om till det nya fodret har hon druckit mindre igen och då har problemet kommit tillbaka. Jag hade inte minsta tanke på att det kunde fungera så! Det vi ska pröva först, något som jag inte fått tips om från något håll tidigare konstigt nog, är att lägga till uppblötta linfrön alternativt loppfrön till kosten. Detta ska fungera lite som ett ”smörjmedel”. Funkar inte det så kan vi testa Messmör, men det gör tydligen också att hunden lätt blir lös i magen så det vill vi helst undvika.

Skulle det nu vara så att magproblemen kvarstår eller kommer tillbaka får vi väl gå vidare och testa andra saker, men i dagsläget känns det jättebra att det kanske faktiskt inte är svårare än såhär! Att Duvas kropp helt enkelt behöver en lite annorlunda kost än vi kommit på att ge henne. Så nu ska vi bli friska och glada (det senare är dock inget problem för Duvas del)!

Spontanträff med Marika och vovvar

Det har blivit mycket pulsande i snön för Duva (och mig) idag och det tycker hon är buskul! Bevis:

Till att börja med fick vi med husse på en långpromenad. Det är inte varje dag man lyckas med det, så då blir det genast en lite extra speciell prommis. Duva blir alldeles tossig när Michael är med! Vi gick ”långa” varvet vid sjön, förbi kyrkan där jag tog lite kort, och ner till vattnet. Sen ringde Marika och lite spontant och oplanerat mötte vi upp henne med Yama och Indra på vägen hem. Michael kilade hem, men Marika, jag och hundarna tog ett (halvt) varv till vid sjön, och nu fick Duva förutom att pulsa, dessutom leka lite med syrran! Himmelriket!

Men nu är vi hemma igen och Duva ligger utslagen på badrumsgolvet. Själv ska jag ställa mig och göra lussebullar. Mums!